Jag blir inte klokare på gårdagens Seans. Jag förstår budskapet, men är fortfarande osäker på vem som kom! Det var iafall en Man, en rejäl karl. med arbetskläder/blåställ och gummistövlar, lång och mörkhårig. Tyckte om att arbeta med händerna, tyckte om ensamheten, Mediet såg oxå en koja/stuga. Han gick över rätt snabbt, troligen nått med hjärtat. han var av mor-farförälders karaktären, om han var min morfar/farfar var osäkert. MIn första tanke var Morfar Ivan! men sen tänkte jag på Farfar Arne. Meeen det kan inte stämma för han gick bort för inte så länge sen, och jag tror att det var för tidigt, Farfar vilar fortfarande. han har inte kommit till rätta än…… Efteråt så sa mamma att hon trodde det kunde vara Pappas Farfar. Och jag har precis pratat med pappa om det och han tror att det kan vara hans biologiska pappa. Jag blir som sagt var inte klok på detta, eftersom jag inte träffat nån av dem! Inte heller min bio-Morfar. Så kan jag inte heller sätta ett ansikte eller bekräfta Hennes (medialet) beskrivning av denna man. Jag har bara sett bild på min morfar, och han var inte arbetartypen. han var mörk därimot. men resten går emot honom. Vi tror att det antingen var pappas bio-pappa eller pappas farfar.
Han vill iafall vara här för mig och inge mig trygghet. Och så sa han att jag skulle fortsätta med det jag gör, att jag inte ska ge upp! Vid det här laget så garvade mamma, och jag fattade varför! redan samma dag hadde jag svurit och gapat över det J***a skolan! hur jag får ångest så fort jag ska plugga, jag tycker inte om upplägget på kurserna och jag tycker inte om nånting! jag hadde återigen tankar på att hoppa av, söka ny kurs nån annan stans. eller kanske helt och hållet strunta i det där med att jobba med barn! det kanske inte är nått för mig. Men där fick jag svar på tal ^^ jag ska fortsätta, för det är rätt för mig, jag ska hålla ut för med det kommer jag utvecklas. Och inom ett år kommer jag få ett erbjudande som jag ska ta, och sticka! 
Sen sa han att jag vet vad jag vill och att jag kommer ta tag i mitt liv.
Så det är bara bita i det sura äpplet för det kommer att ordna sig…. och det känns skönt att veta att det finns nånhär för mig. Jag vet ju redan att Morfar Ivan finns i vår närhet. och att han håller koll på oss. För det har ett Medial sagt åt mamma ^^
Det var skitläskigt, men skit spännande, och när vi kom dit och medialet stod bakom min rygg (för hon kunde inte sitta still när andarna pratade med henne) så kände jag hur det kröp längst min rygg och jag fick ryckningar i kroppen. Vet inte ifall det beror på att jag frös och var spänd eller om jag helt enkelt kände av att ”dem” var där 
men jag vet att jag tänkte flera gånger att ska hon stå bakom min rygg hela tiden så måste jag flytta på mig! för jag pallar inte det här. Men när hon väl ställde sig på andra sidan bordet så blev det rätt lugnt.
Hela kvällen var iafall världens upplevelse! och jag ska gladeligen göra det igen.. 
se vem som kommer nästa gång.
//S
